Steget efter i ett maraton

Imorgon börjar IPRED-lagen gälla. Mitt på första april. Så passande. Det kanske är ett skämt när allt kommer omkring?

Politiker och brottskämpar kommer alltid ligga steget efter, så är det bara. Det kommer hela tiden upp något nytt. Nu har jepparna ett nytt system att försöka bötfälla piraterna, men redan nu har det skapats en ny tjänst där man skall kunna vara helt anonym, så vad göra?

Det är ett maraton, där rättskiparna alltid kommer ligga steget efter. Så är det i alla branscher, de elaka måste hitta på något nytt sätt att bryta/bända på lagarna för att de snälla ska kunna motverka detta. Det är som en cirkel, ett evighetsjobb.

Jag förundras och imponeras hur den svenska antipiratbyrån vägrar ge upp. Själv hade jag insett omöjligheten, traskat hem med en chokladkaka i fickan och lagt mig i fosterställning.

Imorgon är det en internationell happening

Vi ska släcka lamporna imorgon. Undra om dom släcker på motorvägen också?

Conny, 66: "först blev det mörkt, sen sa det pang!"

Mitt i prick

Läste en artikel om Tele2 som skrevs under hösten 2007, här är ett stycke. Artikeln baseras på att Tele2 inte längre skall använda Big Bill och Small Bill i sin marknasföring.

MTG-kontrollerade Tele2 skrotar både reklamkoncept och grafisk profil för att öka tydligheten i varumärket. Med ny mänskligare reklam och en vassare grafisk profil vill Tele 2 stärka sin position som utmanare.

Mänsklig var ordet. Möt Frank.


Undra när Tele2 upptäcker att Frank ser ut som ett får? Lär ju bli kaos på kontoret när polletten faller ner.

Dagens dill, den tionde

Napoleon Dynamite

Underbar film.

När blir man vuxen?

Det händer nog de flesta när man tar studenten, att man tänker på framtiden. Jag har gjort det i alla fall. Det är läskigt att tänka på framtiden. När blir man vuxen egentligen? Är det när man har en plan för resten av sitt liv? Är det när man har ett jobb man trivs på eller måste man fixa fru, bil, barn och villa innan man kan titulera sig vuxen?

Många frågor.

Jag är inte vuxen, långt från vuxen, jätte-inte-vuxen är vad jag är. Jag har inte funderat ut vad jag kan tänka mig syssla med, jag har ingen bil, ingen fru, inga barn, ingen utbildning (förutom gymnasiet) och inget jobb jag tänkt låta bli långvarigt. Jag har självklart framtidsplaner, men dessa sträcker sig bara över år 2009. Sedan är det blankt. Hur de lyder vet bara jag, samt mina närmsta. De innehåller miljöbyte.

Jag är inte redo att måla in mig i ett hörn, ta lån och börja på högskola där jag kommer vara fast fyra år. Nej, jag är verkligen inte redo för skola. Kanske blir jag det nästa år, kanske inte. Kanske aldrig, kanske om två.

Går det att göra karriär utan utbildning? Jag tror det. Jag hoppas det.

Mr Facebook

Här har vi honom: mannen, myten, ledenden. Mr Facebook. Denna grabb äger ett företag som har tackat nej till bud på 2,3 miljarder dollar. Beundransvärt att han inte har råd med ett par skor, lite nya kläder och ett besök hos frisören.

Det är dock det som gör honom intressant. Eller är det så att Mr Facebook är Mr Snåljåp ala Ingvar Kamprad?

Dagens dill, den nionde

"Titta, titta vad jag har fått!"

Det här med autografer har jag inte riktigt förstått. Visst var det häftigt när man var mindre att få en liten kråka på en servett från sin idol, men egentligen - vad är grejen?

Autografjägare. Det är tydligen ett förekommande fenomen. Människor som till vardags samlar på nerkladdade servetter. Själv finner jag detta lite lustigt. Människor som stoltserar med att ha fått en "signad" fotbollströja/bandtröja, detta kanske för några år sedan. Autografen blir då förmodligen unikare när väl aktören lagt av. Själv vill jag vända på steken, för det måste ju vara så att människan inte tvättat tröjan på alla dessa år. Ganska äckligt faktiskt, tänk dig en tröja du inte använt på 4 år, inte skulle du vilja dra på dig denna? Nej usch.

Det är inget fel med att vilja stå öga mot öga med sina idoler, och att man kanske vill ha något med sig från detta minne, men är det så att det efter flera år är lika mycket av en mental penisförlängare blir jag orolig. Blir man ledsen som autografjägare när man insett att bläcket på en servett från 1997 faktiskt bleknat och nästan försvunnit? Lägger man sig i fosterställning och häller upp sig en "rest in peace"-hut då?

Ordtokig

Finns det någon levande människa som använder sig av ordet synthesizer, istället för att kort och gott säga synth? Det låter oerhört fånigt och smått oroande. Själv säger jag piano.

En ekvation som inte går ihop

Jag läste detta om den där tävlingen Melodifestivalen (ni vet den som går på SVT och nyss avslutades) på deras wikipedia-sida.

Melodifestivalen kallas ofta för Schlagerfestivalen, Schlager-SM eller Schlagern. Ibland kallas den också för "Svenska Melodifestivalen", för att skilja den från "europeiska" eller "stora melodifestivalen", Eurovision Song Contest.

Är det bara jag, eller hur fan får man ihop det när hon som vann sjunger opera och tvåan är en bluessångare?

Eller är det kanske så att man helt enkelt får ta till det nyklassiska uttrycket "man skall inte tro på allt som står i Wikipedia, det är bara ett gäng pajasar som sitter och skriver där" och det i själva verket inte är en schlagertävling?

Det är hur som helt en ekvation jag inte får ihop, trots att jag läste tre mattekurser på gymnasiet.

Att gå i sin pappas spår är inte alltid lätt, men att försöka är hedersvärt

Sedan någon månad har Tobias Hysén gästbloggat på blåvittbloggen Baraben.com. Det är mycket intressant det han skriver och man får verkligen en trevlig insyn under ytan som ingen annan vardaglig bloggare/jornalist skulle kunna mäkta med. Jag tycker det är riktigt kul att vissa spelare anstränger sig på detta vis, vad det än gäller. Ge något tillbaka till supportrarna som match efter match stöttar sitt lag. Det kan tilläggas att jag själv inte är den mest inbitna supportern, utan glädjs snarare de som offrar stora pengar och mycket tid till laget.

Själv ägnar jag den tid åt en annan klubb, ett annat land. Lite med komplicerat, men ändå så självklart - för mig. Ni som råkat läsa ett av mina tidigare inlägg vet redan vilken klubb det rör sig om.

För att återgå till ämnet så är det ju ingen hemlighet att Glenn Hysén är en ikon och älskad av de blåvita supportrarna. Det faktum att bloggen Tobbe nu gästskriver på går under namnet "bara ben på Glenn Hysén" är ju nästan bara pricket över i:et. Jag vet inte om Tobbe märker av detta och det är med en baktanke han ställer upp på detta, eller om det helt enkelt är en familjär instingt att ge och ta. Jag hoppas på det senare. För han gör det bra, han lägger ner en del möda och trots att andra i laget, med glimten i ögat kan tilläggas, ifrågasätter hans engagemang.

Nej det är ingen lätt mantel han axlar, men han gör det bra och han vinner respekt genom det. Det är inte ofta man hör någon tala om Djurgårds-Tobbe längre.

Dagens dill, den åttonde

Att publicera sitt liv

Jag har funderat lite över det här med den ocencurerade människan vi under de senaste åren har format. Den människan som inte räds internet och dess alla funktioner och möjligheter. Allt vi gör syns på Facebook, allt vi tänker finns på bloggar, allt vi tycker står i forum och allt vi lyssnar på står på LastFM. Är det så det skall vara?

Det beror förmodligen mycket på dagens mediala slagkraft - syns vi inte finns vi inte. Alla (eller många) vill vara något, stå i centrum och synas. Bli uppskattad. Inte bara av den bunt vänner man umgås med utan även av hela landet eller i vissa fall hela världen.

Jag säger inte att jag är annorlunda, jag säger bara som det är.

Själv är jag inte bättre än någon annan, driver blogg, har ett konto på både Facebook och LastFM och är mer eller mindre aktiv på två olika forum. Det är så vi lever och risken finns att det kommer gå till överdrift om man inte ser över sig själv i rättan tid. Jag ser tusentals bloggar som visar bilder och delar personuppgifter till sina läsare, det är inget jag känner för just nu. Det finns en skara läsare som vet exakt vem jag är och ni andra får helt enkelt leva i ovissheten. Jag tror inte att det kommer vara till någons nackdel.

Festivalsommar

Jag ser fram emot sommaren. Speciellt efter igår, då det var solsken i Göteborg. Dock blev jag mäkta förvånad när det började snöa idag, hela eftermiddagen. Till en början såg det inte ut att lägga sig, men allt efter timmarna gick blev det allt vitare och vitare och bilarna hade det svårt att hålla sig stabil på parkeringen.

Men det är inte det jag tänkt skriva om, utan det är festivalsommar. Jag vill på festival, vilken festival som helst. Dricka öl med vännerna, dricka öl med främlingar, dricka öl tidigt på morgonen och dricka öl i regnet. Se på något band emellanåt och bara leva i nuet och närheten. Det är gött. Det är inte bara banden som räknas, då hade det blivit Metaltown direkt för min del. Nej, man vill ju bo på camping i tält!

Hultsfred, Sweden Rock, Arvika, Roskilde eller kanske någon helt annan? Det är frågan.

Tycker dock utbudet på band är rätt tunnt hittills, egentligen är det bara Peace&Love som har en intressant lineup. Sweden Rock också, definitivt, men eftersom inte alla i festivalgänget helt och hållet gillar hårdrock känns den inte så aktuell. Hultsfred släppte nyss Franz Ferdinand, vilka är rätt roliga, även Lillasyster som kör en och annan LOK-låt på sina konserter. Inte fel. Räcker för mig.

Vågar man hoppas på solsken imorgon tro?

En helt ny upplevelse

Idag köpte jag mig en ny bildskärm till min datorn. Ja, så kan man slösa när man har lite pengar över. Jag kör ju för övrigt på laptop så det kändes som om jag behövde en större när jag är stationerad på mitt rum, dels för att jag ofta ser på film genom datorn och dels för att det är behagligare.

Jag köpte en Philips från Siba för 1990 riksdaler, den är stor som satan! 22".

Störande är dock att min hylla bakom skrivbordet är 3 cm för låg för min skärm, och därför kan jag inte putta bak den ytterligare 30cm, vilket känns behövligt egentligen. Nu sitter jag ganska nära skärmen och får princip vrida på skallen för att överblicka skärmen.

Men jag är sjukt nöjd annars! Underbar färg, kontrast samt upplösning.

Dagens dill, den sjunde

Skaparn i farten 3

Jag har funnit photoshop underhållande, har under senaste månaden skapat några skrivbordsbilder. Tänkte dela med mig av de jag är mest nöjd med. Skulle det vara så att ni vill ha en kopia går det att lösa, kontakta mig på valfritt sätt så löser vi det.






Som ni märker är jag inte mycket för detaljer, vilket möjligtvis speglar min personlighet en aning.

Motsägelsefullheten lyser med sin närvaro

När jag förra veckan jobbade av min sista schemalagda dag på jobbet visste jag inte riktigt vad som väntade. Jag är numera endast timanställd/extranställd/nolltimmare/hoppinnare. Kärt barn har många namn. Hittills behöver jag inte oroa mig i alla fall. Har jobbat sex dagar i sträck och har även fått förfrågan för morgondagen, känns lite dumt att inte vara säker då mentaliteten bör vara suktande i min situation. Faktum är att jag är trött, lite utsliten och behov av vila. Man får då lägga till en runda på krogen mellan torsdag och fredag samt addera två arbetspass på måndag samt tisdag.

Kanske inte så svårt att få ihop ekvationen, men känns ändå lite fel att inte tacka ja direkt. Imorgon ringer jag jobbet och kollar om de löst problemet. Jag hade jag dock planerat att vara ledig och träna under dagen, och senare under kvällen är det dags för Newcastle mot Manchester United, en match jag gärna ser. Annars har en kompis spelning på Sticky dit jag fått biljett. Känns lite otacksamt att inte gå då.

Så vi får väl se. Fotboll, konsert eller jobb? Hur som helst kommer jag inte kunna lösa allt denna gång, vilket ger mig huvudbry.

Dagens dill, den sjätte